Kan empati vara ett handikapp för chefer?

I SvD i söndags fanns en artikel om empati kan vara ett handikapp om man är chef. Det är Marika Skärvik som arbetar som mentor åt chefer, som hävdar detta. Att ha empati som chef är en tillgång som man ska förvalta väl anser jag. En chef som har förmågan att sätta sig in i andras perspektiv och som kan lyssna och känna in hur andra mår har en klar fördel vilket gör att det är lättare att leda andra människor. Alla är olika individer och kan behöva ledas på lite olika sätt. Marika hävdar att empatiska chefer kan oroa sig för mycket och även bli negativt påverkade av sin omgivning.

Jag har vissa invändningar mot påståendet ett empati är ett handikapp. Jag kan hålla med om att för mycket empati i kombination med för låg självhävdelse kan orsaka att man som chef kan ta till sig för mycket personligen om sina medarbetare problem. Däremot en väl utvecklad empati i kombination med en realistisk  syn på verkligheten samt en förmåga att klart och tydligt säga sin åsikt och sätta gränser, gör att empatin blir en klar styrka.

Empati är en del av det vi kallar emotionell intelligens. Många kanske tror att EQ är lika med empati, men så är det alltså inte. EQ består av femton parametrar som man kan mäta med hjälp av EQi test. En välutvecklad EQ betyder inte att man ska ha så höga poäng som möjligt på ett EQ test, eftersom en överdriven styrka kan bli en svaghet…

Tänk till exempel på om man är väldigt självständig och har hög självhädelse. Då kan man uppfattas som en person som har svårt att arbeta i team, som alltid vill framföra sin åsikt och som inte lyssnar på andra. Likadant om man har för hög empati – då kan man bli för blödig och orealistisk och ta på sig hela världens problem på sina axlar.

Så slutsatsen av det hela är att lagom är bäst. En väl balanserad EQ gör att man har en god självkännedom och en god förmåga att förstå sina medmänniskor. För den som vill veta mera om vilka parametrar som ingår i EQ kan läsa mera här.